Jag var SÅ glad när jag kom in här.
jag tycker allt är SÅ intressant.
Jag var SÅ glad när jag fick jobb på LF.
jag skulle bli deras nya stjärnsäljare.
Men nu. Idag. Några veckor efter mitt första arbetspass. Så vet jag inget alls längre.
Vi har lärt oss räkna på alternativkostnader.
Jag var övertygad om när jag började här att det är nu livet börjar, jag tar mina första steg på karriärstegen.
Men helt plötsligt ser jag vad jag förlorar.
Jag glömmer ringa min farmor. Min älskade pappa.
Jag kör mitt förhållande rakt ner i botten.
Jag försummar, eller helt enkelt, har inte tid att vara den vännen jag vill vara för mina äldsta vänner.
Jag låtsasskrattar åt alla dryga skämt på jobbet om dom där, dom där som inte är riktigt som dom ska. Bönder. Hillbillys. Kärt barn har många namn.
Människor som jag i vanliga fall skulle stå upp för, vara intresserad av.
Mina värderingar förändras, inte innerst inne, men för att jag ska passa in, vara en ekonom.
Jag beter mig som att jag är bättre, vi sitter och skrattar åt folk som väljer "fel" väger i livet.
Tycker synd om dom, för att dom inte är som oss.
Jag trodde jag var bättre än såhär.
Men jag undrar var jag kommer hamna.
Kommer jag hamna på ett jobb där vad jag får ut av en kund är viktigare än vad jag kan göra för dom, vem dom är?
Jag vet inte om jag vill det.
Eller, jag vet att jag inte vill det.
Ikväll undrar jag om jag verkligen är rätt, om det är värt det.
Eller om det här kostar mig för mycket.
Två veckor kvar i skolan och på jobbet, sen har jag en sommar på mig att fundera.
Vem förvandlas jag till, och är den här vägen verkligen på rätt håll?
Kommer den verkligen kunna göra mig lycklig?
